Det är svårt att hjälpa. Välgörenhet är ett sätt att utöva makt. Mottagaren av bistånd är prisgiven åt givaren, och kan om möjligt göra ännu mindre för att ta kontroll över sitt liv.

Eftersom jag är rik och europe så är jag oftast givaren och jag utövar makt. Genom min välgörenhet bestämmer jag över andra människor, var de ska bo, vad de ska äta, vilken slags mediciner de ska ta, hur de ska ta hand om sina barn. Har jag rätt till det? Är min tolkning över sakernas tillstånd korrekt? Om jag ger en fattig kvinna en tjuga, så kanske det bästa för henne i hennes verkligeht är att ge den vidare till sin präst som ska be för henne. Jag resonerar att det vore bättre om hon köpte mat till sina barn, eller kanske kläder åt sig själv, men i hennes värld ger en korrumperad präst mer tröst och livsinehåll.

Det är svårt att förhålla sig till orättvisorna i världen.