Blog Image

m/s Tripitaka

Tänka och skriva

home

Borde sticka

Dagsedlar Posted on Sat, February 13, 2010 08:49:02

Lördag morgon, och jag borde redan vara på väg upp till familjen i bergen, men jag är trött och ofokuserad.

Jag läser existensialistiska filosofer, och börjar se männsikan som ett löfte om något. Ett löfte som kan införlivas eller brytas. Ett löfte som ger hopp eller besvikelse. Just nu blir jag mest besviken.

Kanske bara trött.



Ghana

Dagsedlar Posted on Wed, February 10, 2010 22:55:27

Idag gjorde jag vad jag gör alla dagar här i Ghana. Stressade runt på teatern, sprang till scenen, ljudrummet, alla kontor, hämtade kvitton, skrev under kontrakt, mailade Sverige. Efter lunch åkte jag och min kollega till en av våra sponsorer. Vi hade ett bra positivt möte. Dubbelt bra för mig, för utöver att ge oss ett rejält bidrag till föreställningen, så lovade de att undersöka om jag kunde får komma och göra specialarbete om geohazards. Kanske blir mer Afrika snart med andra ord.

På vägen tillbaks satt jag i AC-bilen med chaufför och pratade i mobilen med producenten i Stockholm. Tittade tomt ut i luften och svarade på hans frågor. Vid rödljusen kommer det fram tiggare och försäljare till bilen. Jag känner mig så otroligt löjlig.

Arbetet på teatern går framåt fint. Så länge jag själv kan kontrollera leveranstider och processen tillsammans med teknikerna på teatern så funkar all fint. Strul uppstår bara när Europa blandar sig i, som t.ex. när den stora brittiska banken behöver 10 dagar för att klara en enkel penningöverföring från mitt Svenska konto, eller teatern i Sverige behöver tre veckor för att skriva ett mail på fyra rader. Jag har också haft stora problem med att överföra en fil til en ftp. Det har tagit mig flera dagar och jag har svurigt över dålig linje i Ghana, men det visade sig vara servern i Danmark som strulade.

Kodjo och Frank målar fonden. Rött för blodet som splildes för självständighet, gult för guldet, grönt för den rika naturen. Den svarta stjärnan för den svarta kontinenten.

2010 kommer att bli ett bra år. Börjar Rock’n’roll.



Bortkastad dag?

Dagsedlar Posted on Mon, February 08, 2010 21:58:47

Det har varit en hopplös dag. har suttit klistrad framför skärmen hela dagen och försökt ladda upp filer till Riksteatern. Skrivit några frustrerade mail, gjort några scheman och i största allmänhet varit otrevlig och otålig mot alla omkring mig.

Nyss tog jag en promenad runt teatern och fick lite perspektiv, en lite familj bor i på gatan utanför teatern, minstingen är 2-3 år och tultar livsfarligt omkring bland bilar, mamma är sjuk och hostar. Hon har aldrig fått gå i skolan, och kan inte engelska och kan inte läsa. Bror och Syster har börjat skolan, och kämpar hårt med läxläsning, fast det ibland rinner regnvatten in i skolväskan, och klasskamraterna stjäl deras böcker. Bror är otroligt skarp i matematik, och ritar fantasifullt vad han ska bli när han blir stor. Kanske flyga helikopter, eller laga trasiga bilar. Syster förklarar på perfekt engelska att hon inte gillar matte, och att hon ska bli sjuksköterska. Varför inte doktor frågar jag? Svaret är självklart. Därför att sjuksystrar får skriva på dator, det får inte doktorer. Mamma skrattar och säger att ungarna är så bra i skolan att de säkert kommer att resa till London en vacker dag.

När jag lämnat de och går mot teatern så kommer en haltande man fram till mig. Han harklar sig och frågar om jag har tid en stund. Jag kommer från Liberia, säger han och den amerikanska brytningen är tydlig, under kriget flydde jag till Lagos, men Nigeria är svårt för en främling. Jag vill att min son ska gå i skolan, men i Nigeria klarade jag inte att försörja honom. Jag kom till Ghana, men skadade mitt ben, såret ville inte läka och nu har inflamationen fått min fot att svullna. Hans fot, liknar inte längre en fot.

Man kan kanske ana att där är några tår, men foten har ändrat sin form. Mannen blir stel i käken, och ögonen blir stirriga. Han har berättat sin historia många gånger idag. Han håller på sin värdighet och hållar tårarna tillbaks. Jag frågar varifrån i Liberia han kom, vad han tycker om nya presidenten (Afrikas första fokvalda kvinnliga president), var i Accra han bor och om han känner Mamma och ungarna. Han svarar. Konverserar. Berättar om Port Harper. Jag tänker hela tiden på en scen i Becketts Slutspel. Hamms historia om mannen som ber om bröd till sin son. Jag vill fråga om han är snickare, men han har redan berättat att han var sjöman.

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Historien om mannen som bad om bröd en julafton börjar efter 6.40. Nagg lyssnar motvilligt mot löfte om en karamell.

När jag för länge sedan körde genom Polen en snöslaskig vinterdag som borde vara vår, och såg hundratals unga männsikor stå i slasket för att sälja sina kroppar åt förbipasserande ensamma bilar, så tänkte jag att jag aldrig mer ska klaga över mitt arbete. Nu tänker jag att jag aldrig mer ska klaga över mitt liv.



Kusligt

Geohazards Posted on Sun, February 07, 2010 23:08:21

Marken under oss är i rörelse.

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Som någon vitsig kommenterat på Youtube, Run, Forest, Run!



TJShow

Scen Posted on Sun, February 07, 2010 22:53:32

Några holländska entusiaster håller på att utveckla ett program för att köra mediefiler och ljus i föreställningar eller installationer. Systemet påminner lite om WatchOut eftersom det bygger på ett nätverk, där en (eller i detta fall även flera, om man vill ha backuper som rullar med!) datorer är masters och styr ett obegränsat antal datorer (var som helst i världen…) som bara spelar upp sina filer och skickar sin DMX utan att processorn baxnar. Antal ljudspår, DMX-universum och videoutgångar blir på detta sätt obegränsat. Varje licens till en dator kostar omkring 400 dollar.

Programmet är under utveckling, och det verkar gå lite trögt just nu, men det verkar i vilket fall intressant. Om jag vågar, så testar jag det i en föreställning nu i år.

I väntan på en testad version av TJShow, så kan man i alla fall ladda ner gratisprogrammet TJingel, som säkert och enkelt triggar ljudquer från tangentbordstryck.

http://www.tjshow.com/



Obroni

Dagsedlar Posted on Sun, February 07, 2010 22:41:05

Ghana är det mest rasistiska och fördomsfulla landet jag känner. Här anses det helt acceptabelt att dömma vem som helst helt utifrån hudfärg eller språk. Nästan alla jag pratar med har tydliga uppfattningar:

Nigerianer, antingen giriga pastorer eller armed robbers

Kineser, komiska men elaka

Ewes, voodoo dyrkare

Akans, de handlar med allt, vägrar lära sig andra språk och är too proud

Vita utlänningar, mycket rika och ganska snälla men obegripliga ELLER söner till slavhandlare som föraktar allt som har med Afrika att göra.

Den sista kategorin (vit utlänning) är den som jag känner till bäst, eftersom det är den som jag faller in i. Ibland häpnar jag över vad folk föreställer sig om mig, mitt ursprungsland och min bakgrund. En kompis säger helt seriöst till mig att vita är mycket bättre än svarta eftersom vita är snällare och klokare och bättre kristna (-). En kille som jag brukar tjafsa med i Osu blev uppriktigt förvånad när jag berättade att min far är rörmockare, min farfar var industriarbetare och längre bak i historien var de bönder och skogsarbetare allihop. Han trodde att vi hade slavar som gjorde grovjobbet, och att den största ansträngningen var att segla ner en gisten skuta till Afrika och fylla den med slavar. Vi ska inte nämna den spridda fördomen om vad vi egentligen har våra husdjur till i Europa.

Bakom alla dessa schablener finns det naturligtvis ett försök att förstå det obegripliga, och ofta ett korn av sanning. Vita som kommer till Afrika har, rent statistiskt, kommit av främst två orsaker. Antingen att köpa slavar (jag säger köpa, eftersom själva slavhandeln har en lång tradition i Västafrika. De första Europeerna lärde sig av västafrikaner hur slavhandel fungerar, och så länge som handeln över Atlanten fortskred, så levererades slavarna av lokala slavhandlare. Detta fråntar naturligtvis inget ansvar från dem som köpte, torterade och skeppade människor till plantagen i Amerika, men det visar på den komplexa historien.), eller som snälla filantroper som bygger skolor, klappar på barn och gamla, men egentligen inte gör något åt de grundläggande samhällsproblemen. Antingen dog de av malaria, eller så åkte de hem, bittra och uppgivna, och kanske med ett adopterat barn eller två.

I Ghana hör man aldrig röster från västvärldens politiska vänster, man möter sällan europeer som egentligen inte har några förväntningar på hur en afrikan är. Resultatet blir att eftersom världen är så djupt orättvis, så isolerar man sig hellre. De som har fått se och är kritiska till hur väst och öst idag behandlar syd, har bara folkcentristiska, nationalistiska, eller i bästa fall afrikanistiska argument att ta till.

Världen skulle kunna utvecklas så mycket bättre för alla om antirasister från hela världen förstod varandra. Om fackföreningsmänniskor i Sverige tog kamp för arbetskamraterna i Kina och om demokratiaktivister i Vitryssland, Venezuela och Iran kunde gemensamt sätta press på sina regeringar.

Världen idag påminner mig om hur arbetarrörelsen splittrades inför första världskriget, och en fasansfull katastrof blev resultatet. Jag tror inte att historien kommer att förlåta främlingsfientligheten i vår tid. Varken i Ghana eller Sverige.



« Previous